len Lang, etter at honom a stallet hallen besigtning, och i öfrigt vunna upplysningar, sade sig sakna all anledning att i målet framställa något ansvarspåstående, hvarefter poliskammaren förklarade; att den hållna undersökningen icke föranledde till någon vidare åtgärd. — Uppskjutna målet angående häktade målarelärlingen Olof Fredrik Olausson, tilltalad för olofligt tillgrepp af gammalt jern och koppar, som varit förvaradt i smeden Fribergs arfvingars hus, förekom åter sistlidne gårdag inför poliskammaren, dervid, sedan distillator J. Andersson anmält sig såsom ägare till det stulna godset, bemälte Andersson, på kallelse, sig infann och uppgaf, att han, som bor uti berörde hus, å vinden till detsamma haft förvarade åtskilliga materialier af jern och koppar och deribland en mindre kopparpanna till ett destilleringsverk, samt att han uti det nu honom förevisade och hos Olausson anträffade jernskrot igenkände åtskilligt hafva varit Andersson tillhörigt, ehuru detsamma numera blifvit sönderstyckadt. Andersson uppgat derjemte, att han under senare tiden jemväl genom stöld mistat åtskillige andåre saker, bland annat några buteljer tyllde med saft, hvilka han jemväl hatt förvarade å vinden, samt att han med så mycket större skäl misstänkte Olausson att ätven hatva tillgripit desse, som denne senare vid särskilta tillfällen varit Andersson behjelplig med att å vinden iordningställa der befintliga saker. Tilltalade Olausson vidhöll väl sitt förut gjorda erkännande att han tillgripit jernskrotet och kopparbitarna, men förnekade att han sjelf styckat sönder detsamma, utan påstod att det i sådant skick varit liggande dels å vinden, och dels å gården, derifrån han skulle tillegnat sig detsamma, äfvensom Olausson enständigt förnekade att härutinnan haft någon medbrottsling. Etter hvad sålunda förekommit remitterade poliskammaren målet, för vidare fullföljd, till stadens rådhusrått och skulle Olausson, som hittils fått vistas å fri fot, förvaras i cellfängelset i afbidan på vidare ransakning. — Sistl. Tisdag vid middagstiden hade vagnmakarearbetaren Johan Fredrik Berntsson, boende hos en skräddare vid namn Jansson å Eklundsgatan i staden, infunnit sig hos tunnbindaren Eriksson å Gamla baracken och till salu utbjudit en ytterrock af blå doffel, derom någon handel då icke kommit till stånd, utan hade Eriksson tillsagt Berntsson att återkomma senare på aftonen. Då emellertid misstanke uppstått emot Berntsson att han på olofligt sätt åtkommit ifrågavarande rock, bletvo under tiden några poliskonstaplar underrättade om affären, hvarefter ock, sedan jemväl jernvägsarbetaren J. T. Magnusson, boende i enkan Larssons hus vid danska vägen, i polisvaktkontoret anmält, att han föregående dag genom stöld mistat en dylik rock, poliskonstaplarne N:o 2 Norström och N:o 7 Andersson, på anmodan, infunno sig å bestämd tid hos tunnbindaren kEriksson, för att der afvakta den kommande säljaren, som icke heller uteblef, men hvilken vid ankomsten blef, jemte den af honom medhafda rocken, af poliskonstaplarne anhållen och, enär Berntsson nöjaktigt icke kunde redogöra för åtkomsten till rocken, genast till celltängelset införpassad. Vid det härom sistl. gårdag inför poliskammaren företagna förhör, berättade målsegaren Magnusson, att han, som kl. en qvart öfver fyra i Måndags bortgått från sin bostad, påföljande Tisdags morgon sak nat en honom tillbörig öfverrock, hvilken varit hängande å väggen i rummet, samt att Magnusson, som då genast anmält stölden å assistanskontoret och ä härvarande polisvaktkontor, bestämdt visste att rocken varit hängande i rummet då han vid nämnde tid i Måndags e m. aflägsnade sig från hemmet, äfvensom att rocken efter all sannolikhet blifvit stulen straxt derefter, enär Magnussons hustru, som vid hans aflägsnande från hemmet innevarit i rummet, ej sedermera lemnat detsamma med undantag af en liten stund vid femtiden då hon gjort besök hos en i samma hus boende bekant; förklarande Magnusson, som sade sig känna Berntsson från längre tid tillbaka, att denne senare för någon tid sedan ofta brukat besöka Magnusson, ehuru sådant icke skett på det senaste halfåret, samt att Magnusson värderade rocken till omkring 20 rdr rmt. Tilltalade Berntsson, härefter tagen i förhör, uppgaf, angående sina letnadsomständigheter, att han vore född d. 11 Juli 1822 i Marstrand, men att han ej kunde påminna sig föräldrarnes namn. Modren hade år 1834 aflidit i koleran, hvarefter Berntsson flyttat hit till staden, der han först kommit i lära hos vagnumakare Dåg och sedan hos vagnmakare Ståhlgren, derefter han för egen räkning idkat vagnmakeriet tills år 1843, då han flyttade till Wenersborg, der han arbetat i 13 år. Sedermera hade han begifvit sig till Mariestad, der han varit egen mästare till år 1851, då han åter flyttade hit till staden och arbetat å åtskilliga ställen såsom vagnmakare samti sådan egenskap varit anställd vid 11:te batteriet at Kongl. Göta artilleriregemente, derifrån han erhöll afsked år 1857, hvarefter han flyttat till Alingsås samt efter att hafva uppehållit sig der någon tid, för tredje gången återflyttat hit till staden, der han sedermera sysselsatt sig med tillfälligt arbete. Tillspord angående åtkomsten af rocken, förnekade Berntsson att hafva tillgripit densamma, samt uppgaf att han, som sistl. Måndag från kl. 3 till 5 förehaft arbete å en vagnmakare Bergmans verkstad och derifrån direkte begifvit sig till traktören Burmans krog vid Wallgatan, der han sammanträffat med en skomakare, vid namn Nilsson, hvilken då bjudit Berntsson på förtäring samt derunder tillfrågat Berntsson om han icke ville åt honom försälja en rock, som Nilsson medhaft i ett knyte, hvilken kommission Berntsson ock åtagit sig och derföre begifvit sig till nämnda ställe för att få rocken försåld, utan att Berntsson naturligtvis skulle haft den minsta aning. om att rocken blifvit stulen. Någon närmare upp-. lysning om berörde skomakare kunde dock icke Berntsson lemna, än att han bott i Haga och hade ljusa polisonger, men hvar han nu kunde vistas hade han sig icke bekant. Berntsson sade sig äfven med de personer, hvilka arbetat tillsammans med honom om Måndags eftermiddag å Bergmans vagnmakareverkstad, kunna styrka att han, vid den tiden då rocken skulle hafva blifvit stulen från målsegaren, varit i arbete å berörde verkstad. derifrån han. nå