Göteborgsposten – 7 december 1860, sida 1

oo — — ilja uppehålla oss med att undersöka om det arit möjligt för dem att födas före dem, — kaså har Viktor Emanuel den olyckan att jlja omedelbart. efter en man sädan som jaribaldi; ty, utan att ingå i någon jemlföelse at dessa begge personer, är det dock tt obestridligt faktum att den senare så helt ch hållet har intagit folkets sinne, att der cke mera finnes rum för dyrkan af någon nnan. Det monarken derföre erhåller, är inet annat än det som blifvit öfver af den till,edjan man egnat åt undersåten. Det är illa ut detta skall ega rum med en person som ramträder i den nya egenskapen af Italiens xonung; men det är så, och man kan icke orneka att det är så. Här finnes mycket ,grundadt missnöje, hvilket hufvudsakligen värleder sig från den oförmåga att förstå sig på en konstitutionel styrelseform, som allnänt förekommer öfver hela landet. I fall konungen icke, såsom under förra regimen, smottager petitioner på gatorna ur hundradeal smutsiga böntallandes händer, och icke wnvänder hälften af sin tid att gå igenom sådana detaljer, som tillkomma en sekreterare och att vidtaga anordningar som nu utgöra en ministers skyldigheter, så anser man honom göra ingenting, samt ställer honom vida under en monark, som, om han också använde gissel ock tortur, dock väl förstod avt i sin hand emottaga böneskritter i volymtal samt alt buga sig och småle mot folket med behag. Med ett ord, folket förstår ännu icke hvarken sjelfstyrelsens former eller åligganden. Många andra finnas dessutom, hvilka tro att alla allmänna förhållanden skola kunna regleras med ett penndrag, samt att alla torvecklingar som ett halft ärhundrades vårdslöshet och förtryck åstadkommit skola kunna afnjelpas på tjugofyra timmar. Derföre hör man öfverallt att intet blir gjort och uträttadt. — Att uträtta mycket har också varit omöjligt, ty fester och högtidhgheter hafva hittills upptagit en stor del at tiden, men åtskilliga goda åtgärder hafva dock blitvit vidtagna, syftande att komma bufvudstadens innevånares mest omedelbara behof till hjelp, och att uppmuntra sparsamhet och ekonomi samt befordra allmänvare utbredning af kunska: per, hvilket är det landet har allra mest at nöden. Så vidt jag derföre för närvarande är istånd att bedöma förhållanderna, är jag böjd att tro, det man önskar gå tillväga varsamt och med rättvisa samt söka att utveckla folkets rikedom och insigt. Allting måste hafva en begynnelse och det finnes ingen. egenskap som folket har mera behof af att utolva i detta ögonblick än tålamodet. RR EEE ORERESA RTRAARR