Göteborgsposten – 7 december 1860, sida 1

ralisk förslappning, som den gamle och hans son återfunno dem. — Nå, sade Reynold, huru skola vi nu kunna fly? Den ena af ingångarne är bevakad, den andra är otillgänglig. Min far, ni har lofvat mig att göra underverk, vu är tiden inne, Den gamle log ironiskt. — Var du då ensam här? frågade han. — Nej; Camel6on vakar i galleriet vid ingången. — Och de andra? — De ha begifvit sig bort öfver klipporna, men ... — Jag vet, huru det gått dem, afbröt gubben. Ropa hit Cameleon. Reynold lydde: banditen skyndade till. — Tagen nu hvar sin af dessa qvinnor, befallte mäster Eudes. Och du, Richard, tag en fackla i den band, som du ännu har fri. Reynold tog Diana, Camel6on Aldah och Richard en af facklorna; mäster Eudes hade fatta lampan, som hans son burit dit. Den gamlo ställde sig i spetsen för der lilla truppen och närmade sig det ställe, de krutfastagerna funnos, af hvilka La Chesnaye be gagnat sig, för att tvinga tjufvarne till lyd