Göteborgsposten – 7 december 1860, sida 1

Article Image
ch köpa andra staters embetsmän samt att anända sina egna landsmän såsom spioner. Ett ådant system af bedrägeri och falskhet notsvarar icke mera de moderna begreppen im en ambassadörs skyldigheter och pligter un falskt spel liknar ärligt spel; men derat öljer icke, att ett sändebuds embete är utan ety delse eller att en grundlig kännedom om olket i det land, hos hvars hof han är ackreliterad, skall vara någonting onyttigt. Offentigheten och den dagliga förbindelsen mellan England och kontinenten bafva underlättat staternas officiela relationer till hvarandra, men de hafva icke gjort dem öfverflödiga Få personer hafva samma tillgång till hvarje del af samhällslifvet i Englands hufvudstac som en ambassadör, och hans tillfälle att gö ra iakttagelser kan väl synas afundsvärdt till. ochmed för en engelsk medborgare. Någr: af de bästa berättelser om åtskilliga ländei hafva blifvit skrifna af personer i denna ställ ning, och en gynsamt stäld främlings omdömet om menniskor och åsigter liknar mycke mera efterverldens än samtida infödda stats mäns. Men en sådan urskiljning är icke gif ven åt hvarje menniska och fordrar hufvud sakligen en nära förtrolighet med folkets och landets institutioner. Intet är lättare än at misstaga ett rop för dagen för uttryck af e1 djupt rotad åsigt; larmande för beslutenhet och en öfvergående förbitttring för national hat. För att kunna åtskilja dessa saker frå hvarandra måste en främling vara, om ick just af samma fiber som det folk iblant hvilket han lefver, åtminstone istånd att verk ligen sympatisera med detsamma. Om v ihågkomma att ömsesidigt misstroende oci tillit emellan tvenne nationer, hvilkas mak att göra hvarandra både godt och ondt ä obegränsad, kan bero på en ambassadörs ur skiljning vid bedömandet af hvad han se och hör, så skola vi icke betrakta valet af per son till en sådan plats såsom någonting lik giltigt. En af de bästa gqvalifikationerna der till är att länge hafva bott i England, och d grefve Flahaut har denna samt dessutom änn har en mera mäktig och pålitlig tolk af vå nationalkarakter, tro vi att begge nationern kunna lyckönska sig till denna utnämning.

7 december 1860, sida 1

Thumbnail