Göteborgsposten – 4 december 1860, sida 2

— Hit! upprepade dHerbaut med gäll stämma. Krafterna svika oss. — Här är jag! svarade ståthållaren och lade sig ned på knä, för att fira sig utför. Men i detsamma dAumont ville, till trots af löjtnantens och sitt folks föreställningar, lemna ett så stort bevis på sitt mod, rusade en man genom hopen, grep ståthållaren i axlarne, bar honom bort och skyndade derefter tillbaka för att komma de tre unga männen till hjelp. Denna handling utfördes med en sådan snabbhet, att ingen kunde sätta sig deremot. Den okände hade anländt några ögonblick förut, utan att ses af polissoldaterna. — Hållen fast! se, här är jag, mina herrar! ropade han och stannade med beundransvärd vighet litet under baronen. Derpå lyfte han sig åter upp och placerade sig så, att hela tyngden af Marcs kropp hvilade på hans rygg. Hans ankomst till olycksstället, bans snabbket, den hjelp han gaf i rättan tid, allt detta hade försiggått så fort, att ingen kunnat se den oväntade räddarens ansigte. (Forts.)