Göteborgsposten – 4 december 1860, sida 2

ned på andra sidan. Han grep med ena han den likaledes tag i baronen. Marc hade svimmat af och kunde ej underlätta sina räddares ansträngningar. Markisens och chevalierns belägenhet var lika kriitsk som Marces. Under det de med ena handen höllo sig fast i repet, drogos de nedåt genom vännens tyngd, så att allt hvad de kunde göra var att försöka bibehålla sin nuvarande ställning; men denna svåra och farliga belägenhet kunde ej vara länge. — Ett tredje rep! befallte dAumont. Repet gjordes fast och ståthållaren grep tag deri, för att stiga ned. — Akta er! utropade löjtnanten i korta rocken och höll sin förman tillbaka. Er ålder och edra krafter skola svika ert mod, nådig herre! — Lemna mig! sade ståthållaren lifligt. Denne unge man har blottställt sitt lif, för att rädda min dotter, jag bör riskera mitt, för att rädda honom sjelf. — LÅ en af soldaterna gå ned! — Nej; jag vill göra det sjelf, utropade hr dAumont och stötte löjtnanten tillbaka. — Fort! fort! skrek La Guiche. Hit! annars äro vi förlorade alla tre.