Göteborgsposten – 4 december 1860, sida 1

gar köpa sig konterfejet af ett original, som icke låter sälja sig för ett eller annat konungarike och icke för all verldens herrlighet Liksom Garibaldi skulle det vara oss rakt omöjligt att alsäga oss nåden af ett annunciataband, vi kunna icke ens stå emot en liten vase. Och, om vi då äro smålänningar inför vår herre, så låtom oss fröjda oss, att öfver vårt land himlen numera ständigt hänger full af nordstjernor och andra himmelstecken och låtom oss hoppas, att vi hvar och en med tiden, med den goda tiden, blifva hugnade och bemärkte, om in vår förtjenst och värdighet stannar inom possessionaternas eller tillochmed hårfrisörernas krets. Liksom det efter en viss tro finns särskilda utvalda, hvilka äro ämnade att med uteslutande patent njuta fördelarne af ett annat lif, så äro äfven i detta lifvet dylika till finnandes på hvilka man tycker att nåd går för rätt och som, när de komma 1 farten med lyckans bjul, ickeckunna veta hvar de skola stanna. Kanhända vil det till ett mod som är sällsynt och ett lugn som är stort, att bära alla de utmärkelser som inom några få dagar nedkomma från höj den i form at hofmarskalk-staf, kommendörs krachan m. m. Det är kanske icke så roligt som det ser ut, för man kan ju alltid tänka att, när den höge herrn kommer 1 societeten med det breda bandet om halsen, så är det nog någon der som tycker sig sjelf ha förtjen det bättre och som med sina minnen och antydningar borttager mycket af den stämplade äran. Vanitas vanitatum. Det nyinrättade läsekabinettet blir icke färdigt till julen. Men sedan kommer det att bli mycket besökt, såsom det påstås i er tidningsartikel, hvilken dessutom redogör för allmänheten att i inrävtningen finnas rökrum, serveringsrum, mattor och eleganta möbler Hvad det skall bli trefligt till nästa år, då vi om morgonen utbilda våra muskler med fält öfningar och om aftonen bilda själen med avisorna. Men — ett men ligger i dessa begge associationer, eget för hufvudstaden. Skall det väl vara möjhgt, att finna arbetare och fina herrar länge trifvas tillsammans i ledet vid gevärsexercisen och kunna väl de konservativa och liberala sitta tillsammans på läsekabinettets kanapeer och hvar och en a son aise studera Dagligt Allehanda eller Aftonbladet? Det är att befara att ståndsskillnaden i dessa afseenden är mycket starkare och mera ofördragsam än den som ännu består i vår riksdagsrepresentation. Man har sett förut huru harstädes många sällskaper och föreningar och tillochmed ordensförbund icke länge kunnat förverkliga sina ideer om att vara tillsammans utan all skråeller kotterianda. Det vore beklagligt om vi för småsinnets skull eller för olika temperaturers i den politiska luften nödgades draga oss tillbaka från läsekabinettets tidskrifter till schweitseriernas och källarnes fingrade tidningsblad, men det vore illa om egaliten och fraterniten eluderades vid våra tilltänkta målskjutningssammankomster och om fäderneslandets nya,