Göteborgsposten – 30 november 1860, sida 2

markegång, som är uti markegångstaxan för året utsatt, med dertill lagd forlön, dock är ingen förvägradt att leverera spanmålen in natura, såvida uppsägning sker hos hospitalssysslomannen inom den i författningarne stadgade tid. Stölder. Å Qvilmansholmen inom Marstrands område har mellan d. 8 och 13 d:s blifvit bortstulna 8 st. får, hvilka derstädes höllos å bete och tillhörde arrendator Rutger Rasmusson på Melsund. En belöning af 10 rdr är utlofvad till upptäckaren af tjufven. — Genom inbrott har natten mellan d. 20 och 21 d:s uti en hr kapten F. von Matern på Utby tillhörig smedja åtskilliga smidesverktyg blifvit bortstulna, deribland ett ingalunda lätt transporteradt smidstäd, vägande 9, lispund. En belömng af 15 rdr är utlofvad till den, som tillrättaskaffar det stulna och upptäcker tjufven. Om Telegrafverket. En insändare i Nya Dagligt Allehanda har tagit till orda, för att bestrida de anmärkningar, som några tidningar, bland hvilkas antal äfven vi räkna oss, gjort mot telegrafstyrelsen, för det denna hos K. M:t afstyrkt qvinnas ansökan om anställning vid telegrafverket. Ins. anser hufvudsakligast qvinnan oduglig vid skötandet af telegrafmachiner, förfärdigade efter Morseska systemet, derföre att dylika apparaters skötande fordra , något helt annat än en blott och bart kopieringsmachin — således skulle, enligt insändarens åsigt, qvinnan ej duga till annat än kopieringsmachin, en bedröflig åsigt om qvinnans värde, hvilken dock är för krass och blifvit för ofta af qvinnan sjelf vederlagd, att vi skulle behöofva npptaga ett så enfaldigt yttrande. MI Lindgren, mll Bremer, fru Carlen, mll Lea Ahlborn m. f., hvad skola de säga om en person, som, för det han tror sig vara en ,,elektricerande herre, påstår att de äro blott kopieringsmachiner! Dessutom, Morseska skrifapparaten är ju, i tekniskt afseende, konstruerad som ett slags ur, med ett par valsar, mellan hvilka remsan Iöper. Och en sådan apparat skulle ej en qvinna kunna sköta. Huru kunna qvinnor reparera och förfärdiga än finare ur? I Schweiz, i Schwarzwald o. a. år urfabrikationen ett vanligt yrke ätven för qvinnor. De betydliga batterierna skulle de ej heller kunna sköta, menar ins. Det är äfven för oss bekant, att endast på de största stationerna, de af 1:sta klassen, batterierna äro betydliga och fordra sträng uppsigt af tjenstemännen. På öfriga stationer tillser väl tjensteman batteriet, men den vid station anställde vaktmästaren har oftast i uppdrag att sköta batteriet, så att dess syror ej behöfva komma henne på förtret eller , fall, som ins. behagar uttrycka sig. Ledningarne äro ej svårare att lära sig, än att det kan vara gjordt på en dag, då man känner lagarne for den elektriska strömmen, och deras skötande är så enkelt, att det lär finnas stationer, der blott ett par, tre oordningar om året i detta fall inträffa. Det enda verkliga motskälet är linieresorna utom stationer; men de flesta stationerna äro ju försedda med minst 2:ne tjenstemän; om qvinnan nu i stället blir den andra, så kan tjenstemannen, eller den förste, göra reparationsresorna, hvilka resor dessutom ju böra vara undantagsfall, då så ofta vidlyftiga liniereparationer bruka förrättas om somrarne och vaktare finnas, hvilka, då de finnas, ock böra tillhållas att sköta sina åtaganden. Tjensteman i assistentgrad har 900 rdr, säger ins.; en qvinna skulle väl ej anses kunna på anständigt sätt slå sig ut under minst 600 rdr pr år. Hvilken välgerning skulle icke en så stor inkomst vara för mången fattig flicka, som visserligen har bildning, men dock ej förvärfskälla, utan måste, då qvinnans handarbete annars ger så litet, delvis ligga andra till last! Och är väl telegrafverket så rikt, att ej en besparing af c:a 35,000 eller låt oss hlott antaga 20.000 rdr årligen skulle vara