Göteborgsposten – 30 november 1860, sida 1

jIngen andlig rörelse, af hvilket slag som hels förblir numera innesluten inom gränserna den stat, inom hvilken den först födes. Me den tullfrihet, som man ordspråksvis tillägge tanken, öfrergår den alla sådana skiljelinie lika lätt som man med fingret öfverskride dem på kartan, samt utbreder sig till vå verldsdels alla skilda länder. Ingen åsig vare sig politisk, religiös eller litterär, räk nar numera sina anhängare inom blott e enda stat eller ett enda folk; de äro spridd så långt som begreppen Europa och europeis civilisation sträcka sig. Med ett ord, utöfve sin, att vi så må säga, officiella indelning skilda stater, bildar Europa ett enda stor samhälle, som sammanhålles af den gemen samma anda, hvilken genomgår detsamma, oc hvilken man benämner den europeiska civili sationen. Det liknar, för att taga ett exem pel från senaste dagars händelser, Italien så dant det var för icke alltför mycket mer ä ett år tillbaka: ett till andan och väsendet ehuru inför den politiska geografien splittrad i skilda furstendömen och riken. Den euro peiska folkrätten utgör detta stora samhälle lagbok, armeerna dess exekutiva makt sam kongresserna dess riksdagar, på hvilka diplo materna stifta lag, och på hvilka pressen ocI den allmänna opinionen, i detta likasom i an dra samhällen, med mer eller mindre påföljd utöfva sin påtryckande inverkan. Detta ä ännu ett bristfälligt machineri, som gör endas föga gagn i förhållande till hvad det kostar och det är en förnuftigare ombildning afdet samma, som fredsvännerna och entusiastern: för en europeisk republik, ända från Henril IV till Garibaldi, ständigt på ett eller anna sätt drömt sig, tyvärr utan att man på, Guc vet när, har utsigt till dess realiserande. Men lemnom åt andra att fantisera öfvei lösningen af detta problem och låtom oss se efter hvilka verkningar det redan frambrag samt hvilka omedelbara pligter det åläggei oss. En af de anmärkningsvärdaste verk. ningar som framgått ur nyss antydda faktum är individens förändrade ställning till den stat han tillhör. Den enskilde menniskan känner sig numera icke blott såsom utgörande -en medlem af sitt folk och sin stat; hon känner sig också såsom medlem af den högre enhet, som omsluter dem alla. Hon för icke blott ett lif inom sin nation; han får äfven, om det är tillåtet att så uttrycka sig, ett europeiskt lif. Det förra står till det senare samma förhållande, som i andra sferer lifvet inom kommunen står till lifvet i staten. Följden af denna individens förändrade ställning har blifvit den, att den så kallade utrikes politikens strider ha antagit en helt olika karakter mot förr. De hafva alltmer ipphört att vara strider emellan de skilda olken. Det parti de enskilde taga i dessa strider bestämmes icke numera så mycket af let folk och den stat de tillhöra; det bestämnes långt mera af den ställning de intaga i örhållande till Europas allmänna politiska if. Dessa strider antaga alltmera karakteren