Göteborgsposten – 29 november 1860, sida 1

genhet. Reynold lemnade nu Diana och Aldah och skyndade bort till banditen. Han skar af de band, hvarmed han var fängslad, och tog bort kafveln. — Bedragare! sade Reynold till Camlon, försoningens timma är nu inne, ditt lif är i mina händer; jag förlåter dig, men du kan återupprätta dina fel. -— Ni förstår mig! stammade Cameleon slagen af djup öfverraskning, ty under de många år han tjenat vid det fruktade bandet, var detta den första handling af öfverseende, han ännu sett af La Chesnaye, — Ja, jag förlåter dig! upprepade Reynold, men med vilkor att du hädanefter hängifver dig åt mig med kropp och själ. — Förfoga öfver mig, kapten! — Kom då. Reynold gaf nu tecken åt Camelgon att följa sig till gången, ur hvilken de båda unga flickorna nyss utträdt. — Till bommen ! Cameleon tog ett steg tillbaka. — Ni vill tillsluta grottorna! utropade han. — Ja! sade Reynold. — Men... ni vill då vår död. Att tillsluta grottorna, är detsamma som med vilja lefvande begrafva oss. Vet ni då icke, kapten, att