Göteborgsposten – 27 november 1860, sida 3

Article Image
LE . ee ee 0 berätta älminstone korrespondenterna från London och kunna icke angitva någon annan orsak, än att hon är sjuk och mellankolisk, och att läkarne ha tillrådt henne ombyte at luft och att begagna något mineralbad i Skotland. Hennes melankoli skall dels härröra af surgen ofver hennes systers, hertiginnans af Alba död, hvarigenom hon gripits al tanken, att hon sjelf lider af samma sjukdom, som bortryckte systren — och dels af smärtan öfver den konflikt, som uppstått mellan pålven och hennes kejserliga gemål, i hvilket fall man dock anmärker såsom eget, att ingen andlig själasörjare åtöljer henne på resan. . Paris gå de äfventyrligaste rykten om hennes afresa. Somliga säga, avt hon blifvit förvist, emedan hon alluör ifrigt tagiv påfvens parti, andra säga rentut, alb hon är — svagsint. --Så mycket är emellertid säkert, aut drottning Viktoria endast på uttrycklig begäran låvit alhålla sig från alt visa den franske kejsarens gemål den uppmärksamheten som hennes ankomst till Eugland annars mäste ha föranledt. Nu heter det alv kejsarinnan törst på återresan från Skotland skall besöka det engelska hofvet. Det ovanliga göres mera oforklarligt genom stridiga uttolkningar och dunkla häntydvingar. Emellertid har ett större intresse derigenom väckts för kejsa rinnan Eugenie och hennes tillstånd. -— Samma är händelsen med den 23-åriga kejsarinnan Elisabeth at Österrike, som, efter hvad vi redan omnimnt, anträdt en ress till Madeira. Äfven har hon familjesorg: hennes syster, den 19-åriga drottmngen af Neapel, befinner sig i det belägrade Gaöta, der hennes mod och äktenskapliga trohet icke tillåtit henne lemna sin gemål och undandraga sig den hotande faran at ett bombardement. Men det är ej af amelankoli, utan at verklig bröstsjukdom kejsarinnaa Ehsabeth lider, och det berättas att hennes svärmor, erkehertiginnan Sofi, under kejsarens frånvaro vid sammankomsten i Warschau rådfrågat flere af Wiens skickligaste läkare an gående kejsarinnans tillstånd och att man dervid kommit till den öfvertygelsen, att vistandet i ett mildare klimat är nödvändigt för hennes helsa. Detta läkarnes svar blef genast framfördt till Frans Josef i Warschau och säges ha påskyndat hans återresa till Wien, hksom kejsar Alexander vid samina tid nodgades resa tillbaka till Petersburg, på grund af enkekejsarinnans sjukdom, som orsakade hennes död. --Man finner häraf; att sorgen nu som alltid lika gerna söker palatset som hyddan; att purpurn ingalunda skyddar mot olyckans pilar och att sorgen i slotten måste kännas så mycket bittrare och djupare, som den ej får lidas i ensamhet, i tysthet utan att hela verlden skall räkna suckarne och gifva dem olika tydningar. Från Neapel skritfver en korrespondent vill Times, avv konung Viktor Emanuel myc: ket litet visar sig offentligen, emedan den nya organisationen al staten tager hela hans tid i anspråk. Han stiger upp före kl. 5 om morgonen och sysselsätter sig sedan med de allmänna ärendena till kl. 9, då han gifver audiens samt emotiager deputationer och peutioner i mängd från provinserna. Kl. 12 frukosterar han och med helt enkel anrättning; derefter ger han åter audiens. Franska inrikesministern, som då ännn var Thouvenel (huruvida han lemnat plats för Persigny, veta vi ännu icke, endast att den senare emottagit en portfölj, likasom Wealewski efterträdt, till stor förvåning, Fould i inrikesministeriet), säges hafva hos piemontesiska regeringen begärt upplysning om det är med hennes vetskap eller begitvande Garibaldi uttalat sin afsigt att i Februari eller nästkommande Mars angripa Venetien. Svaret skall säkerligen bli nekande och dermed måste den frågande låta sig nöja. Den plan, som tillskvifves Garibaldi, är, att han skulle andstiga på Dalmatiska kusten och rycka in Montenegro, och att resa befolkningen lerstädes, för att tvinga österrikarne till att vålia en betydlig styrka på denna sida imder det piemontesarne äro sysselsatta med Venetien. Garibildisterna och montenegrinera skulle nog kunna bibehålla landet för en vida längre tid än behöfligt vore för befriande ut den sista italienska provinsen, hvilket äfven kulle befordras genom resningen i Ungern, vilken enligt all sannolikhet är oundviklig. Personer med starkt utpräglade österrikiska wsigter tro, att Österrike ej har någon annan utväg än att nästan på hvad vilkor som helst mm mAMA AA OÖ nm FF rm -— AA

27 november 1860, sida 3

Thumbnail