Göteborgsposten – 27 november 1860, sida 1

Reynold vände sig till dem. — Vi ha varit nära att omkomma, sade han, och Gud har genom ett underverk räddat oss. Endast tvenne sekunder till och vi skulle ha störtat ned i afgrunden. Slaget var riktadt mot oss, men vi ha undvikit det. Det är troligt, att man nu skall vilja använda våld emot oss, men frukta ingenting, Aldah! Den, som i detta ögonblick skyddar er, vet att kämpa, vore det ock mot alla jordens makter! Reynold kastade vid dessa ord en stolt och eldig blick på de båda unga flickorna. XXKXIL Jeanne. Medan den förfärande scen, vi nyss beskrifvit, egde rum under Reynolds, Aldahs och Dianas ögon, under det tjufvarne funno i böljorna en djup graf, som suckande tillslöt sig öfver dem, föreföll en scen af helt annat slag men på andra sidan om klippan, i dalen, på något afstånd från det ställe, der vi lemnat mäster Eudes och Richard, Trenne personer följde den lilla gångstig, som slingrade sig längs foten af klippan. De vände ryggen åt Etretat och tycktes styra kosan mot Benzevilles skog. Dessa trenne personer voro Helmont, Giraud och baronessan Catherine.