Göteborgsposten – 23 november 1860, sida 1

Viktor Emanuel i Neapel. (Efter Times? korrespondent). (Forts. o. slut fr. föreg. n:0). Det var intet vidare att göra intill aftonen, då konungen skulle besöka San Carlo teatern. Jag förbigår illuminationen samt intar min plats i en loge i andra raden. Det var det mest storartade skådespei jag någonsin öfvervarit. Hela huset var öfvergjutet a! ett enda ljusskimmer, från golf till tak; Aladdin kunde hafva gnidit sin lampa för att framkalla det. Många af edra läsare hafva dock sett San Carlo så upplyst som det var nu, ehuru icke så uppfylldt af folk som nu. Man såg intet annat än hufvuden, ty kropparne dolde3 i en enda massa, och skulle de haft vingar skulle man kunnat tro att en skara cheruber hade stigit ned i San Carlo. Det finnes sex rader loger i denna praktfulla teater och i några loger räknade Jag 14 personer; och parterren var: öfverfylld. Den kungliga logen var illuminerad och! två stolar voro uppställda der, den ena med en tronhimmel öfver sig för konungen, den andra för den enda person som kunde sitta bredvid honom — Garibaldi. Åsynen af de begge stolarne. behagade folket, ty de önskade att få se Befriaren. Deras hopp ble me rr