Göteborgsposten – 20 november 1860, sida 1

— Tala! annars måste du dö! — Döda ej, hr baron! utropade Giraud och förde undan den unge mannens hotande arm; döda ej, utan låt mig handla, annars skola vi ej få veta något. Var lugn! denne man skall tala, och hvad han ej kan säga oss, det skall nog qvinnan, Catherine, uppenbara. Usling, du ser, i hvilka händer du befinner dig, svara derföre rent och tydligt! — Ännu en gång, jag vet ingenting! sade Bernard lifligt; jag vet ingenting, det försäkrar Jag, ingenting annat än hvad Camelon i natt meddelat mig. — Camåleon? upprepade Giraud; hvem är det? — Det var han, som åtföljde mig till grottorna. — Och hvar finnas dessa grottor? frågade Marc. — I klipporna. — Hvar der? — Det vet ni nog, nådig herre, eftersom er båt låg alldeles under ingången. — Det finnes således blott en ingång till dessa grottor? — Ja. — Kan du svära derpå? — Ja, jag svär. — Huru mycket folk kunna de rymma?