Göteborgsposten – 16 november 1860, sida 1

Reynold svepte kappan bättre omkring sig och skyndade bort. XXI Vildbrådet. Läsaren torde påminna sig, att Diana iförskräckelsens yrsel kastat korallgrenen ned från bordet, hvarigenom den krossats och att Aldah som hyste en vidskeplig vördnad för densamma, dervid hade svimmat af. I detsamma föll dörren i spillror och någon af de roflystna tjufvarne rusade in, men stannade vid åsynen af de båda unga flickorna, som lågo sanslösa på golfvet framför dem. — Hvad är detta? skrek Peter Slagtare, som gick i spetsen. — Qvinnor! sade Tallebot och lutade sig framåt. — Och unga! tillade Sulpice. — Och sköna! mumlade Jehan. — De utgöra en del af La Chesnays skatt! skrek Mathias Plattnäsa. — Och tillhöra således äfven arfvet efter honom ! — Äro de döda? frågade en. — Nej, svarade Tallebot, som lyftat upp Diana i sina armar; denna är blott afdånad.