Göteborgsposten – 14 november 1860, sida 2

oo Ga förlorar mig, min far, förlorar ni i mig ensam mera än i dessa era båda bundsförvandter. Icke sannt ? — Det är sannt, svarade gubben, dina kunskaper äro djupa och stora, din själ mäktig, du är min värdige son. -Nå! om ni tvekar i valet mellan mig och mina bröder, skall ni störta mig utan återvändo. Om ni deremot låter mig handla och ej sätter er emot mina önskningar, skall jag skaffa er i ersättning för Mercurius och Humbert en person, hvars öfverlägsenhet öfver oss alla ni sjelf erkänner. — Hvem då? min son, frågade mäster Eudes oroligt. — Van Helmont! — Van Helmont ? — Ja, min far. — Van Helmoht! utropade mäster Eudes och sprang upp. Du skulle föra Van Helmont hit till mig? — Ja. — Vi skulle arbeta tillsammans? — Han skulle bli er hjelpare. — Han. — Jag skulle, om ni så ville, tvinga honom att till och med sköta om elden i edra spislar.