Göteborgsposten – 14 november 1860, sida 2

jaf lokomobilerna med hvär sitt tröskverk, hvilka derefter genast afgingo till Skåne. Göteborgs landerier. Den omtvistade frågan, huruvida landeri-innehafvarne skola deltaga i afgifterna för gatustensläggningen och gaslysningen i staden, är af K. M:t d. 20 sistl. Okt. afgjord, på så sätt, att K. M:t funnit hvad klaganderne anfört icke föranleda ändring i Landshöfdinge-embetets öfverklagade resolution, hvadan landeri-innehafvarne alltså efter de antagna fördelningsbestämmelserna komma att deltaga i bemälde kostnader. I Djurgårdsslagsmålet fälldes i går dom, hvarigenom, enl. till oss ingånget telegram, löjt. Levin dömdes till 39 rdr 30 öres böter och 131 rdr skadeersättning till Wibell samt 95 rdr till andra målsegare; löjtn. Claes v. Mecklenburg till 27: 75 böter, löjtn. Bibau till 21: 50 böter samt gemensamt med Cl. v. M. 35 rdr ersättning till Arnberg; löjtn. Axel v. Mecklenburg till 21: 50 böter samt 57 rdr ersättning till Sjöberg och Österberg, hvarjemte vittnena särskildt skulle ersättas. Löjtn. Mazer frikändes. Sålunda aflopp detta famösa mål! Om vaccinationen. För någon tid sedan meddelade vi en till oss insänd artikel, i hvilken inflytelserika och för saken intresserade personer uppmanades att till regeringen ingå med en anhållan om upphäfvandet af den författning, som vid vite tvingar till vaccinering, — såvida icke Läkaresällskapet nöjaktigt förmår bevisa nyttan af dess fortfarande bestånd. Någon sådan bevisning har ännu icke varit synlig; men deremot hafva flerå landsortstidningar, såsom MWermlandsposten, Jönköpingsbladet, Wermlandstidningen och Skånska Posten reproducerat insändarens artikel, den senase tidningen med följande omdöme: Vi uttala såsom vår öfvertygelse sannolikheten af att koppor, messling och flera andra af vår tids härjande farsoter hafva varit och äro hödiga kriser för slägtets tillfrisknande, samt att de derföre icke utan betänklig skada både för individen och detta kunna hämmas. Börsleveransspelet. För att söka hämma det hasardspel, som i Stockholm pågår vid leveransslut i bränvin och spanmål, töreslår i Posttidningen en köpman i Stockholm att hvarje slutsedel å bränvin, hvilken ej är ställd att leverera genast, må beläggas med karta, motsvarande ett belopp af 2 öre pr kanna bränvin, och att kontrakt, som saknar dylik kartering, ej är inför lag gällande ; i afseende på spanmål föreslås en skatt af 10 öre pr tunna råg och korn, som säljes utan uppgifven vigt eller icke efter prof, alldenstund af de tusentals tunnor, hvilka i slutsedarne rubriceras såsom god och oskadad, ganska få tunnor finnas, hvilka anmälas till verkig leverans. Insändaren afslutar sitt förslag med följande räsonnemang: Mot detta slags beskattning har man anmärkt, att det i dubvelt måtto fördyrar varan, dels genom sjelfva stämpelafgiften, dels genom det hinder, som ägges för den fria spekulationen. Det förra ir obestridligt, men torde kunna försvaras af amma grund, som man ålagt bränvinsbrännaen och bränvinsminutören eller utskänkaren n dryg beskattning, just för att genom varans ördyrande minska konsumtionen. Den förelagna skatten på spekulanten är ojemförligt nycket mindre, den drabbar endast vissa slags pekulationer och kommer helt och hållet det Illmänna till godo. Den motväges också i iss mån deraf, att den verkliga spekulanten kyddas mot förluster, hvilka annars jemväl våste uppföras i räkningen. Af samma skäl orde icke heller den andra invändningen vid ärmare påseende befinnas hålla streck, så ida förslaget afser de verkliga spekulanteras intresse genom att för dem underlätta vöjligheten att anställa förnuftiga beräkninar. Hvarje spekulation, äfven den sundaste, rundar sig på en probabilitetskalkyl, men kan möjligen vinna derpå att de möjliga chanESSEN ER EE OR SPE -— RR br rr (MN MH AA mm