Göteborgsposten – 14 november 1860, sida 1

— Ni som så väl känner menniskorna, min far, sade han, huru har ni kunnat tro, atttre af bolagsmännen, fastän bröder och med hvarandra nära förenade genom blodets band, icke skulle en gång uppnå det ögonblick, då det enskilda intresset skulle inkasta tvedrägtsäpplet ibland dem ? Humbert, Mercurius och jag tjena hvarandra ömsesidigt, derföre att vårt gemensamma bästa så fordrar, men vi älska hvarandra icke! Dessutom, finnes det väl något, som heter kärlek eller vänskap? Detta är blott tomma ord, det är allt. Jag tror endast på passionerna och påstår att ni ej kan säga mig deri ha orätt. Mäster Eudes sänkte hufvudet. — Jag skulle velat förlänga detta bolags tillvaro ännu mera, sade han. — Hvartill tjener det ? sade Reynold kallt. — Det är af vigt för mig! sade gubben sträft. Reynold log föraktligt. — Skulle faderskärleken plötsligen vaknat upp inom ert bröst, min far? frågade han och lyfte på masken, för att kunna andas litet friare. Mäster Eudes kastade en kall och hård blick på sin son. — Jag behöfver er tre ännu en tid! svarade han.