Göteborgsposten – 13 november 1860, sida 2

Dessa ord mottogos af ett högt hurra. Det. var samma bifallsstorm som nått till Dianas och Aldahs öron och så starkt uppskrämt dem. Camelon närmade sig den store coösren. —-Jag har talat vid Äppelblomman, hviskade Cameleon i örat på honom; gå och sök upp honom och öfvertala honom: det är nu tid för honom att handla. Tjufchefen gjorde ett tecken af att han uppfattat meningen med hans ord och aflägsnade sig, samt gick ut i gången, der Äppelblomman stod på post. Tjufvarne hade under tiden burit ett vinfat in i grottan. Hål slogs på hål och vinet ström-. made i rika kaskader ned i de bägare, glas och andra kärl, som räcktes fram. — Till maten nu! skrek Camålgen. Låt oss supera. -— Ja, låt oss äta! tjöto tjufvarne. Några minuter derefter företedde grottan ett verkligen fantastiskt skådespel, hvilket ingen penna skulle kunna beskrifva. Banditernas orgie började. Vid skenet från facklorna, hvilket återkastades af de mörka klippväggarne, under detta hvalf, som försvann för ögat i tjocka skyar af rök, beredde banditerna och tjufvarne sig till festen, somliga liggande på marken och andra sittande på sönderslagna tunnor, eller tumlande sig på