Göteborgsposten – 13 november 1860, sida 2

mit har det till och med visat sig att intrycket på åskådarne blifvit raka motsatsen af hvad lagstiftarne beräknat, att personer ansett sig liksom berättigade genom det exempel hvarmed samhället föregått dem, att hämnas på sina fiender genom alt förpassa dem till en annan verld. Det är en ganska ofta såväl i äldre som i nyare tider gjord erfarenhet att tätt på hvarandra följande afrättningar alstra en viss moralisk slöhet, en viss likgiltighet för egen och andras personliga säkerhet — ja, stundom en verklig brottoch mordepidemi. Från dylika ohyggligheter ha vi länge varit förskonade, men vår historia vet att förtälja om tider, då äfven i Sverige galgen och bilan användes så flitigt, att de vanliga brutaliserande och demoraliserande följderna icke uteblefvo och vilddjursinstinkten vaknade i många bröst. Vi ha här berört en framtidsfråga, som af många i öfrigt klart seende personer uppfattas på helt annat sätt. Men vi äro fullt och fast öfvertygade att den åsigt, vi hylla skall bli den segranue inom icke alltför många decennier, och att följderna deraf skola be: visa dess sanning.