Göteborgsposten – 13 november 1860, sida 1

jemt röster skola höja sig emot denna finansinrättning och att de endast skola blifva bringade till tystnad, mutade af högsta vinsten. De redligt tänkande, om icke derför redligt handlande, skola föra ett tretioårigt krig mot denna nya tyska fiende och sedan likasom förr skola kanske fredens vinster omsider gå förlorade. Det har varit ett ministerombyte. Den afgående ecklesiastikchefen tog farväl af sina tjenstemän med mycken rörelse och han lär särskildt ha utmärkt en ibland dem med ett famntag, en händelse som kamraterna uppfattade såsom en tanke, att det måtte blifva något stort af denna utmärkte. Det nya stadsrådet Thyselius torde icke emottaga gratulationsuppvaktningen förrän han aflagt sin ed. Det är en försiktig karl, ståtlig med godt utseende men med ett blygt tnngomål. Måtte han väl föra våra runor — med den äran. Den medicinska frågan, icke så mycket vigtig för helsan som för de tvenne partiintressena, var före häromdagen i konseljen och der lärer föregått en ganska kinkig repetition till ett spektakel som emellertid blef inställdt tillsvidare. Tre vise män från fakulteten i Upsala hade infunnit sig här med rökelse och myrrha för sina åsigter. Efter alla tecken att döma skola också universitetsintressena segra, när de dels sjelfva äro de envisaste, dels tro sig påräkna sympatier hos en högre makt. Kungsholmspartiet, d. v. s. de som ifra för medicinska studiets uteslutande bedrifvande i hufvudstaden, har redan förlorat sin starkaste förkämpe i professor Retzius, som om han fått lefva troligen till slutet segrat. Man har hoppats att statsrådet Malmsten med sin kända rådighet skulle tala för Stockholmsskolan, som man anser nyttigast och nödvändig, men han, som visserligen eger till broder denna sidas ifrigaste försvarare, är dock sjelf Upsalit och vill väl icke stöta sig med meningen der, hvarför det är troligt att han i denna sak söker hålla sig så neutral som möjligt. Låt då fäderna vid Fyrisån behålla sitt så länge, låt dem tala som en häst: Upsala är bäst, det kommer nog en dag då deras nya Asgård (anatomicum) skall ramla och då de bästa filare, kandidater, licenciater och doktorer med patent på evärdlig tid skola tillverkas i Stockholm, ty denna stad kan icke släppa af förrän den till uppfriskande af sitt eget väsende och föröfrigt till kontrahenternas ömsesidiga belåtenhet hitflyttat hela Upsala eller egentligen den delen deraf, som kallas staden af evig ungdom. Den tunga och gråa Novemberluften hänger på våra yttre och inre menniskor, vi tycka kanske också att det är litet ledsamt efter de hemreste riksdagsmännen, ty kungliga teatern är icke så rolig som ett plenum och så äro vi förargade för det vi icke ännu få åka till Södertelge på jernväg och för mycket annat, som icke kommer i gång. Dock det blir nog bra med tiden. — B. P.