Göteborgsposten – 8 november 1860, sida 2

I — Ja, herre, svarade Varghufvud och sänkte sin panna med ett uttryck af vidskeplig fruktan. Jag vet att för er är ingenting omöjligt. I — Du skall då lyda mig? — Ja, herre! — Utan förbehåll ? -Ja. — Hvad som än må hända? — Ja. I — Godt! Jag räknar på dig, men ve dig, om du sviker! — Jag skall ej svika. — Mina befallningar äro enkla och noggranna... — De skola bli troget utförda, afbröt Varghufvud och pekade dervid på den yxa, som hängde vid hans sida, och på det i jernringen fästade repet. — Ingen skall före er återkomst sätta foten utom grottorna, herre, sade han med fast stämma. Jag svär er det. Mäster Eudes gjorde ett tecken af bifall och lemnade Varghufvud. Han gick derpå bort till de andra grupperna, gaf dem några befallningar, som fiskaren dock icke kunde höra, och satte sig i spetsen för dem, hvarefter, de alla begåfvo sig i väg mot Fåcamp. Varghufvud stod ensam qvar på klippan. Fiskaren väntade några minuter i tanke att ban