Göteborgsposten – 7 november 1860, sida 1

fästadt och stack fram hufvudet. Det var då Äppelblomman tyckte sig se någon deruppe. Fiskaren drog sig genast tillbaka och kröp bort till en klippspets, som låg ungefär femtio steg derifrån. I detsamma förnam han oaktadt hafvets dån ett doft buller till höger om sig mot Föcamp till. Man stannade och lyssnade. — Hästgalopp! mumlade han; skulle han redan vara här? Men, tillade han efter en stund, jag hör äfvenledes steg af menniskor på klippan . .. både ryttare och fotgängare . .. Är det La Chesnayes band?... Jag måste ha reda lerpå. Han reste sig upp och såg nu en temligen alrik trupp, bestående af tjugofem till tretio versoner, som kom längs vägen från Fecamp och tycktes styra kosan mot Etretat. I spetsen ör denna trupp redo tvenne män på tunga nornandiska hästar. Den ene ryttaren höll in sin häst, då an kom fram till det busksnår, bakom hvilket iskaren stod dold, orörlig och tyst. — Se här! sade han. Den andre ryttaren följde honom och hela ruppen gjorde halt. — För fan, sade den andre ryttaren i ord