Göteborgsposten – 5 november 1860, sida 1

stod i förbindelse med denna genom en trappa. En af naturen danad kupol af en ofantlig höjd bidade taket. Grottans botten låg under hafvets nivå, ty man hörde böljorna med raseri slå mot en af grottans väggar. En lätt dimma rådde i grottan, som upplystes af tvenne i klippan fästade facklor. Denna dimma härledde sig af skummet från vågorna, som inträngde i grottan genom trenne rader små hål, som voro urholkade i klippväggen. Trenne gallerier af ek lopp ofvan till i jemnbredd med de trenne raderna hål. Detta var säkerligen ett ypperligt försvarsmedel, ty man kunde i all säkerhet bakom klippan öppna en mördande eld mot hvar och en, som skulle försöka klättra uppför klippan från sjösidan eller hissa sig nedför densamma från spetsen. Denna första grotta, som var alldeles tom och öde, förde till en andra dylik, som var ännu större. Denna var rikt försedd med alla slags vapen, af hvilka somliga stodo uppradade längs väggarne och de öfriga omkring ett slags mast, som var rest i midten af grottan. En ofantlig mängd varu-balar och lådor fanns äfven uppstaplad derinne. Omkring sextio man funnos i grottan. Somliga sutto på balarne, andra lågo på marken eller stodo och samtalade med hvarandra. De voro