Göteborgsposten – 3 november 1860, sida 1

— Omöjligt, säger jag dig! — Vet du hvart de båda sträfva? Vet du hvarföre Diana och Aldah respekteras af Reynold och Humbert? — Nej, svarade Mercurius och rynkade ögonbrynen, och det förvånar mig verkligen, ty jag känner Reynold och Humbert alltför väl, för att kunna tro, det de tänka lika med vår far. Vet du det, Catherine? — Ja! och då jag fick veta orsaken, lärde jag äfven känna det skändliga förräderi, man anstiftar emot dig. — Förklara dig! — Du bryr dig ej om titeln af grefve de Bernac, Mercurius, och du skulle gerna ha gifvit den ifrån dig, men Reynold och Humbert hålla på den, och hela händelsen i dag har endast till mål, att försäkra dina båda bröder om denna titel. Och vet du, hvarföre Reynold och Humbert fästa en sådan vigt vid att få behålla detta namn? Efter den komedi, som nyss utförts och i hvilken du spelat en så framstående roll, förbereder man nu en annan, men, i den skall du bli den bedragne. Ja, hör mig, Mercurius! Jag vet allt, jag har öfverraskat deras hemlighet. Reynold skall under namn af grefve de Bernac på ett lysande sätt befria ståthållarens dotter och lemna henne tillbaka åt sin far. Diana älskar grefven, hon var hans trolofvade, ett äktenskap