Göteborgsposten – 31 oktober 1860, sida 1

— Min plan var klok, sade den lärde, och dessa bofvar ha behöft hela sin helvetiska makt, för att tillintetgöra den. Allt är på deras sidal De använda och begagna sig af allt. Denne La Chesnaye och hans medbrottsling äro riktigt det ondas andar. — De äro således två? inföll Giraud efter ögonblicks tystnad. — Ja, svarade Van Helmont. Jag har nu anförtrott er den hemlighet, hvars vigt ni bör känna; men ni har med fara för ert eget lif för en timma sedan räddat Marcs, och jag anser er värdig deltaga i vårt verk. —Då jag tjenar er, tjenar jag äfven mig sjelf! svarade Giraud med vild kraft. Låt mig derföre, jag upprepar det, sätta i verket den plan jag nyss anförtrott er. — Men, inföll Marc, hvar är den falske grefve de Bernac? — I salongen med Girauds forna trolofvade. Som ni såg, höll han god kontenans. Sedan han i början af tumultet försvunnit, för att, såsom han sade, sätta baronessan i säkerhet, vände han tillbaka till er och slogs sjelf mot La Chesnayes vänner. Jag. säger det ännu en gång, denne Reynold är en dämon. Ingenting undslipper honom. Han tar aldrig några falska steg. — Men, sade Marc, om jag skulle utmana honom och döda honom?