Göteborgsposten – 31 oktober 1860, sida 1

ifrån Ericsons hatt intill Tranes galoscher uppfyllda af hat emot vår tid, den alltför dyra tiden och äro liksom träffade af en pållig bannlysningsbulla in i vårt lifs minsta detaljer. Dock vi hafva en tröst, en gammal filosofisk maxim att ihogkomma, såväl när vi dricka af det icke nedsatta ölet som i alla andra dyra fyrhållanden och oprutbara omständigheter: kostar det mycket, så smakar det också något. Detta är i hvars och ens erfarenhet en så stor sanning att jag är färdig tro, det en källarvärd, om han, sedan han tillkännagifvit prisets nedsättning å det bäjerska ölet, annonserade att han händelsevis hade förskaffat sig ett annat öl med ovanligt goda egenskaper men till något högre pris, skulle på detta göra goda affärer, utan att han i sjelfva verket gjort något annat till än skaffat några kunder som försäkrade sanningen af hans ord samt t. ex. buteljer af en annan fason än den vanligaste. Festen inom musikaliska akademien för orgelnistinnan mamsell Andre är ett litet tidstecken, ett märke vid fruntimmersemancipationens väg och ett ämne för det allmänna talet. Det är hogst ovanligt eller kanske helt och hållet oerhördt att fruntimmer sätta sig tillsammans och gifva en sexa för ett annat, precis som karlar bruka, och att de dervid icke blott dricka skålar utan jemväl hålla tal alldeles som det brukas vid middagar för en befordrad embetsman. De vid tillfället inbjudna männen tyckas mig icke böra haft så särdeles trefligt, äfven om det hela var mycket animeradt, de kände sig förmodligen så generade som några enstaka fruntimmer skulle kännt sig i en större kollation af bara karlar. När nu emellertid fruntimmer i hufvudstaden med detta första tilltag bitit hufvudet af fördomen och bevisat sig kunna uppföra sig manligt i förtärandet af en sexa och i utbringandet af skålar, hvad ha vi icke rätt att vänta al dem? När de duga till orgelnister, hvarför skulle de icke en gång äfven duga till prester, när de tala så förträffligt för sin egen del vid en skål, hvarföre skulle de ej i framtiden tala ännu bättre för det allmänna bästa och för kommittenters räkning? När kjorteln icke är i vägen på pedalen, är den det icke heller i en predikstol och mellan detta plagg och messhaken eller mellan en biskops guldbrokad och en dams moir6 antique är skillnaden icke så stor. En värdinnas goda egenskap är ju att kunna representera, derför skulle hon väl vara på sin plats i sjelfva representationen. Ja, det ligger visserligen icke en omöjlighet i denna fantasi, om än löjligheten af densamma är mest i ögonen -fallande. Vi skola akta oss att qvinnorna icke blifva våra herrar, men vi skola hoppas att de frigöra sig från allt slafveri, äfven det ålskvärdaste. Någonting ännu märkvärdigare än det föregående är det enhälliga angreppet på biskoparnes högvördighet och nödvändighet till saligheten. Man ruskar i biskopsstolarne för hårdt att de icke snarligen skola falla i kull. NESSER NR SERA RE RER RER RER RN RER RER RR NN