Göteborgsposten – 31 oktober 1860, sida 1

— Nej, nej, aldrig! svarade Van Helmont, men vi måste bruka list. — Låt oss då sätta mitt förslag i verket, inföll Giraud. — Jag tror äfven, tillade baron de Grandair, att detta är det bästa och enklaste vi kunna göra. — Men, anmärkte Van Helmont, ni skola derigenom kasta er i armarne på en nästan säker död. — Ilvad gör det! sade Giraud. — Hafva vi ej en utsigt till framgång, tilllade Marc. — En mot tusen. — Bah, vi skola lyckas. -— Marc, min gosse, sade den gamle lärde med upprörd stämma, ni vet att jag aldrig velat lägga något band på er vilja i denna angelägenhet; jag har ledt den med mina råd, det är allt, men ännu en gång, tänk noga efter! Ett steg framåt i den riktning ni vill taga och döden sväfvar öfver ert hufvud. — Ja, men hämnden vinkar vid slutet af vägen! sade Giraud. — Ja, hämnden! sade Marc. Han reste sig upp och gick ett slag genom rummet. Derpå vände han tillbaka till Van Helmont, tog hans båda händer i sina och tillade