Göteborgsposten – 30 oktober 1860, sida 1

och ingen åtbörd förrådde hvad som försiggick inom dem. Bödeln och hans medhjelpare gjorde steglet i ordning. La Chesnaye tycktes lyssna till de båda biktfädernas böner. Grefve de Bernac stödde sig vårdslöst mot balkongräcket, så att han undanskylde Catherine, förde venstra handen ned i fickan på sin jacka och tog derur ett papper, som han sakta stack mellan fingrarne på den vackra baronessan. Denna dolde genast papperet i sin näsduk. Grefven såg ned på gatan. — Nu! hviskade han. Baronessan lutade sig framåt. — Min näsduk! utropade hon. Hon hade tappat den, så att den föll ned på torget. Van Helmont skyndade fram. — Det är ingenting, min herre! inföll de Bernac och höll tillbaka den lärde. Baronessar blef rädd, då hon fick se La Chesnaye närma sig hjulet och kom att tappa sin näsduk; men se der tar en person upp honom och han skall nog lemna oss den tillbaka. Denna lilla händelse var så naturlig, at ingen dervid fästat någon uppmärksamhet. Van Helmont var säkerligen den ende, som i denna tilldragelse såg något helt annat, än hvad der tycktes innebära, ty hans ögon flammade och