Göteborgsposten – 29 oktober 1860, sida 1

— Tror ni det, min vän? svarade Marc och skakade på hufvudet. — Jag är säker derom. — Och jag tviflar. — Hvarföre då? — Derföre att grefven tycktes vara mycket lugn. Det finnes någon hemlig plan, som vi ej känna och hvilken skall, jag svär det, tillintetgöra våra förhoppningar. — Hvilken plan? tänker man befria fången? — Kanske. — Det är omöjligt! Betänk då, att hans band blifvit förstördt eller åtminstone nära nog. — Men Underverkens hof, som vi trodde vara på vår sida, hotar nu att vända sig emot oss. — Tjufvarne skola ock nu förråda oss, sade Van Helmont. Jag vet det; allt är också ordnadt med anledning deraf. Tjufvarne skola vara der till venster, i detder huset (den lärde visade härvid på det hus, der den store coösren och hans undersåter verkligen befunno sig, färdiga att skynda La Chesnaye till undsättning); men, fortfor han, de kraftigaste mått och steg ha blifvit tagna, och den styrka, hvaröfver ståthållaren nu förfogar, är ganska betydlig. —Det betyder mindre ... Denne man är mycket lugn, jag upprepar det. Vi skulle måhända ha gjort bättre, om vi rentut förklarat hela sanningen!