Göteborgsposten – 27 oktober 1860, sida 2

ännu lefver och befinner sig i banditernas händer, skola plågorna tvinga den dömde att fullkomligt erkänna sanningen, och han skall angifva stället, der den unga flickan finnes. Om deremot det arma barnet är dödt, hvilket ni så länge fruktat, eftersom uni ännu bär sorgdrägt, skall det icke finnas några lidanden nog förfärliga, att hämnas henne. Slutligen skall man underrätta La Chesnaye, att om han vägrar uppenbara den hemlighet, man fordrar af honom, skola hans plågor småningom ökas, tills dess han talar. — Men, inföll åter ståthållaren, min dotter! mitt arma barn! man skall då uppoffra henne! — Alldeles icke! Ingen mer än de trenne domrarne, ståthållaren i Rouen och jag känner detta beslut, som fattades för knappast en stimma sedan. La Chesnaye är ovetande derom; hans medbrottslingar äro tillfölje deraf äfven okunniga om denna förändring. I samma ögonblick tåget kommer in på torget, skall en cordon polissoldater tillstänga alla utgångar och vaka bakom hvarje hus, så att ingen skall kunna passera förrän bekännelsen frampressats uv banditens mun. Så fort stället blifvit kändt, skall en trupp skynda dit, och er dotter, hr ståthållare, skall vara fri, innan man ännu uti staden vet hvad öde som drabbat La Chesnaye. — Väl uppgjordt, sade grefven och för