Göteborgsposten – 24 oktober 1860, sida 1

lem af stora sällskapet, der det dock för d flesta går alltför stort till och der det säge att man mer och par pråference sysselsätte sig med Fortuna än med Apollo och han sällskapsdamer. Men priset är högt, och i be traktande derutaf synes det nästan obilligt att såsom nu är föreslaget, redaktörerna i landsor ten skola skicka sina blad gratis, utan anna förmån än att sjelfva, då de händelsevis är som resande i Stockholm, få fritt tillträde til läsekabinettet. Förmodligen är lokalen oci anstalterna för servering af rafraichissementei så dyrbara, att man måste betala mer för den än för den andliga spisen. Om vi icke irr: oss är direktören för denna lofvärda inrättning densamme som för någon tid sedan bör. jade utgifva en tidning under namn af Lilla Aftonbladet. Vi gilla fullkomligt den nya iden att hellre låta allmänheten läsa andra många tidningar än denna enda. Måtte nu blott debet och credit gå lika säkert i hop som publiken lifligt åstundar ett tillfälle att mätta sin läslystnad. Kungliga teatern spelar för fulla hus, när vår stora sångerska, hon som nyss är gift, uppträder. Jag vågar icke skrifva hennes namn, ty det är ännu icke decideradt antingen det skall vara enkelt eller sammansatt. Drottningarne inom konstens verld böra väl nämnas vid sitt egna namn likasom drottningarne på tronerna, och mannen, han må vara hvem som helst, betraktas liksom t. ex. prins Albert. Det nya stycket Struensbe gjorde icke mycket uppseende, men teatern, som misslyckades med detta storartade, roar oss emellertid med en obetydlighet, En papperslapp, vid hvars betraktande man hvarken gråter eller skrattar, men likväl är högst intresserad. Härtill bidrager otvifvelaktigt det emanciperade skicket hos den ena damen, helst emancipationen är en tidsfråga som ligger under behandling i våra hjertans sekreta utskott, väntande att en dag framläggas för stånden, litet bättre motiverad än i pensionsföreningens uträkningar och i Fredrika Bremers senaste romaner. Det hörs ingenting Mo onu för tiden emot kungliga teatern, förmodligen var det mannen i oxögat mer ån scenen som förr fästade uppmärksamheten och förorsakade kritiken. B. P.