Göteborgsposten – 22 oktober 1860, sida 1

Denna skyndade ut genom dörren. Humbert följde henne med Diana i sina armar. Cameldon rusade ut. Med en oförklarlig själsnärvaro kastade Mercurius gardinstången och det sönderskurna draperiet ned i trädgården, för att ej lemna efter sig något underlättande förföljelsemedel, och ilade 1 sin ordning ut. Reynold drog igen dörren efter sig i samma ögonblick Marc, La Guiche, Van Helmont och dAumont inträngde i blåa salongen genom den bresch de lyckats göra. — Nyckeln! nyckeln till denna dörr! ropade Van Helmont och visade på dörren, genom hvilken banditerna flytt. — Denna nyckel har jag icke... man har tagit den ifrån mig!...sade ambassadören, som ej ville erkänna, att han lemnat den åt den vackra baronessan. — Låt oss bräcka upp äfven den! sade La Guiche. Ädlingarne skredo till verket. Flyktingarne hade emellertid uppnått trädgården, utan att ens tänka på att bemäktiga sig ambassadörens penningar. — Hvad har då händt? frågade Mercurius Reynold, under det de sprungo åt Biecvrekanalen till. — Ni skola få veta det sedan, sade denne.