Göteborgsposten – 20 oktober 1860, sida 1

— Reynold har tagit den. — Han har således tagit den med sig? — Förmodligen. — Må alla helgon vara fördömda! — Min Gud! stammade Diana... med hvilka är jag då tillsammans? Humbert hörde henne icke. Han och Camelon sökte med våld bryta upp låset till löndörren. — Min mor! min far! hjelp! hit! hjelp! skrek Diana, nästan vansinnig af förskräckelse. Den arma flickan insåg ännu icke hela den förfärande verkligheten i den olycka, som drabbat henne, men de, som omgåfvo henne, injagade hos henne djup bäfvan. — Tyst då! hotade Mercurius. — Hjelp! hjelp! fortfor Diana. — Vill du tiga? — Lägg kafle i munnen på henne! sade Humbert lugnt. Mercurius hade gripit tag i Diana och satte sin hand för hennes mun, . Catherine rä honom kallt sin näsduk. Bullret, oväsendet derute upphörde icke. Det var i detta ögonblick Van Helmont inträdde i första saler Diana kämpade med ett raseri, som fördubblade hennes krafter, mot de starka händer, som ville qväfva henne.