Göteborgsposten – 18 oktober 1860, sida 1

——-— — -—— Denne tog genast Richard i armen och drog honom med sig in i hvimlet, under det han sakta sade honom några ord i örat. — Planen är då förändrad! hviskade Richard tillbaka. Jag skall således icke sticka ner honom ? — Det bestyret åtager jag mig! svarade Camelton, men senare. Aflägg att börja med denna drägt! Jag skall uppmärksamt vaka och om Giraud går ut, skall han ej hinna hundra steg innan jag träffat honom med min dolk. Du vet hvad du har att göra? — Jag skall ju aflägsna stadssoldaterna? — Ja. — Det är lätt, tack vare eldsvådan som du omtalade. —Skynda då. De försvunno båda bland gästerna, Richard styrde kosan mot utgångsdörren och Camleon kom, sedan han gjort en omväg, fram till Giraud. — Mina herrar, sade i detsamma egyptiern, i det han tog sina båda vänners händer och tryckte dem varmt, j han gjort mig den äran kalla mig er vän. Är denna vänskap allvarlig? — Det skulle vara en förolämpning emot oss att tvifla derpå, svarade chevaliern lifligt. — Guds död, baron! utbrast dHerbaut skrattande; med hvilken ton ni gör oss denna