Göteborgsposten – 13 oktober 1860, sida 1

blifvit en lika passionerad som skicklig jä gare, kom till Algier och hörde ständiga klagovisor öfver panthrarnes framfart, beslöt han göra hvad han kunde för deras utrotande. Araberna jaga panthern helst midt på ljusa dagen, då han nästan icke alls kan se, genom att omringa honom på alla sidor; eller ock skjuta de honom från ett högt träd, hvarest de äro trygga för anfall, emedan panthern icke kan klättra. Man kan icke jaga honom med hundar ty han gör ofantliga språng, och sällan lyckas det hunden att hinna upp honom. Ve den hund, som råkar ut för hans tass, ty med ett slag slår han honom ihjel! Men istället för hundar begagnar jägaren ett par getter, en get och en killing, som tjudras för att genom sin vexelbräkning locka fram panthern. Detta lyckas icke alltid, och stundom blir det jägarens sysselsättning under hela natten att draga i en vid getens öra bunden tråd eller rycka i dess svans för att förmå henne att bräka. Ofta lockas blott schakaler fram och det mången gång i hela skaror. Deras manövrer för att komma åt geten bli åtminstone ett tidsfördrif for jägaren, ty de äro lika roflystna som fega och försöka ständigt ånyo att öfverlista Jägaren, huru ofta de än bortjagas. En gång, då Bombonnel låg i ett snår och hade en get bunden på femton stegs afstånd från sig, kom verkligen en panther och krossade getens hufvud samt slet sönder dess sidor. Bombonnels kula träffade panthern och gick, som han kunde se af blodspåren, genom kroppen, men icke desto mindre tog djuret till flykten. Nästa gång bortförde en panther geten, gynnad af nattens mörker. Men den tredje gången var det Bombonnel som fällde röfvaren till marken. Detta inträffade d. 23 Februari 1853, och från den dagen var Bombonnels rykte som pantherjägare grundadt och har sedan alltjemt varit i stigande. Nu inbjöds han den ena gången efter den andra af arabstammar att befria dem från panthrar, som anställde förödelser i deras hjordar. Till följe af en sådan inbjudning begaf han sig en gång till Kabyliens berg två, dagsresor från Algier. Sedan han anländt dit och försett sig med en get och en killing, lät han föra sig till en klyfta, som nästan var helt och hållet kal. På midten af sluttningen var en tät mastixbuske, som tycktes honom passande till gömställe. Han lät nu de araber, som åtföljt honom, gå och bad dem att icke uppehålla sig i grannskapet utan återkomma först efter soluppgången. Men förgäfves väntade han den första, den andra och den tredje natten på pantherns ankomst. Den fjerde natten hade klockan blifvit två, när han märkte att den vid en stake tjudrade geten endast svagt och sällan svarade killingen samt såg sig så oroligt omkring. Det var månsken, och när Bombonnell följde riktningen af getens blickar, såg han en skugga, som liknade en på magen liggande menniska. Den nalkades krypande och var ännu på 30 å 40 stegs afstånd. Det