Göteborgsposten – 13 oktober 1860, sida 1

de budbäraren honom på genvägar genom skogsnår. Hirschfängaren slog honom i följd häraf då och då på benen eller ock blef den hängande på grenarna; han vred derföre sitt bälte så att den kom att hänga bak. Denna skenbart obetydliga omständighet måste anföras emedan den blef af betydelse för Bombonnel. När han anlände till arabernas läger, väntade dessa honom redan och hade ätven skaffat en get till lockbete. De förde honom till den stora och djupa klyftans rand ungefär tvåhundra steg från duaren och sade: der nere är panthern; du måste gömma dig bakom denna lilla buske, och emellertid tjudra vi geten. Den omtänksammaste jägare hade icke kunnat göra något bättre val. Marken sluttade ganska mycket mot klyftan, vid hvars rand Bombonnel slog sig ner. Tre eller fyra steg framför honom på bergskammens spets tjudrade araberna geten, och så snart hon började bräka skyndade de bort, emedan de voro ofvertygade am att panthern var i närheten och emedan de icke hade någon lust att råka ut för honom. De hade icke hunnit långt på väg, och Bombonnel hade nätt och jemt tagit plats bakom sin buske men ännu icke dragit hirschfängaren ur skidan för att hafva den till hands, då panthern plötsligt hastigare än blixten störtar sig öfver geten, som genast låter höra en dödsrossling. Vi vilja låta Bombonnel sjelf tala. Jag håller, säger han, andedrägten och väntar, för att skjuta, blott på att månen skall gå fram ur molnen. Men innan dessa tvenne sekunder förflutit ser jag panthern smyga förbi mig och bära geten i gapet liksom katten råttan. Det är så mörkt, attjag hvarken kan urskilja hufvud eller svans, och jag ser blott en förbiskyndande svart massa. Som en blixt genomilar mig erinringen af mina trettifyra genomvakade nätter; jag blir utom mig af raseri, och förgätande alla klokhetens reglor skjuter jag. Panthern faller ned öfver geten och upphätver ett vildt och fasansvärdt tjut. Jag hade träffat hans begge framtassar; han hade icke sett hvarifrån skottet kom och kunnat tro att geten exploderat mellan hans klor.