Göteborgsposten – 12 oktober 1860, sida 1

rent guldstycke i en smutshög, var Hector, den gamle sergeanten. För att en uniform skulle kunna våga sig så in i sjelfva midten af Underverkens hof, behöfdes att den som bar densamma der hade talrika vänner och var af alla erkänd som god kamrat samt tjuf till lif och själ. Hector ville säkert yttra något, men fick ej tid dertill. En oväntad händelse inträffade, som alldeles förändrade scenens utseende. En ofantlig kruka surrade genom luften och krossades mot tunnan, på hvilken tiggarnes konung tronade. Häftiga skrik, svordomar och skällsord ljödo, blandade med dånet af sönderslagna bänkar och kullkastade bord. Derefter kommo tvenne med hvarandra kämpande karlar, genom hopen, som trädde åt sidan för dem. De höllo hvarandra hårdt omslingrade och befunno sig i öppet slagsmål, tills de slutligen föllo omkull inom den toma kretsen omkring penitenten. Det var Galg-Jean och Galer-Jakob, som slutligen kommit i lufven på hvarandra, sedan de en stund begagnat kärl och krus som projektiler mot hvarandra. Ett döfvande stoj rådde bland den åskådande massan. Den främmande stod i början alldeles likgiltig bland detta tumult, men hastigt böjde han