Göteborgsposten – 11 oktober 1860, sida 2

—— oo TEATERN Den förolämpade tjufven höjde armen. — Låt se! sade nu Laurent och skiljde dem åt. Det. skall tjena till intet, om vi ock disputera tills i morgon bittida. Låt oss tala tydligt! Vi stå ej längre inför ståthållaren eller civillöjtnanten, vi äro oss emellan, riktigt en famille. Hvarföre skola vi då söka bedraga hvarandra ? Du, Jean utan mjelte, och du, Rödhals, nog förstår jag att ni vilja med all makt pungslå rättvisan på några pistoler, hon har gjort oss tillräckligt ondt, för att vi ej skulle vilja taga ersättning, men här är det icke mera frågan om någon belöning. Låt oss derföre hålla oss till sanningen! Det finnes ju endast cn La Chesnaye, är det icke så? Nåväl, hvarken du, Rödhalg, eller du, Jean utan mjelte, har kunnat se honom kl. 9 i går någon annanstädes än i Jonas hus, der jag väntade honom, dit jag såg honom gå in och han tillochmed talade med mig sjelf. Det är tydligt. Det låg en sådan sanning i den ton, hvarmed Laurent uttalade dessa ord, att de båda andra betraktade hvarandra under tvekan. -— Men, utbrast Rödhalsen, om jag ej verkligen såg La Chesnaye i går hos restauratören, på slaget kl. nio, så måste Jag ha varit antingen blind, rusig eller galen. Men jag har goda ögon, mitt fulla förnuft i behåll och jag hade på tre dagar icke druckit annat än vatten, ty mina affärer gå illa.