Göteborgsposten – 8 oktober 1860, sida 2

Saint-Eustache, kallande invånarne i qvarteret till hjelp. Det var huset vid gatan Vieilles-Etuves som brann och hotade äfven de byggnader som låg derintill. Mercurius hade verkligen, såsom han sagt till Humbert, sjelf slungat den förhärjande eldbranden i det gamla huset. Han hade handlat på befallning af Reynold. som hade, genom att förstöra mäster Eudes hus och dess hemligheter, velat beröfva Van Helmont hvarje bevis, i händelse han skulle vilja vädja til rättvisan. Säkerligen bodde ingen lefvande varelse mera det brinnande huset, ty intet skri eller rop hade hörts från de af elden angripna byggnaderna. Borgare och polissoldater hade vid första brandsignalen begifvit sig till olycksstället och sjort allt möjligt, för att hejda eldens framsteg, men tack vare Mercurii försigtighetsmått med de kemiska preparaterna hade lågorna dock spridt sig. Då Mercurius antände huset, befann Van Helmont sig ännu i Augustinerklostret. Orörlig, tröstlös, förlamad af sorg och för;viflan, hade den lärde sjunkit ned under den yngd som krossade hans hjerta i en af de mörca gångarne i det förfallna klostret, efter det han yckats fly undan från Reynolds verkstad.