Göteborgsposten – 6 oktober 1860, sida 2

Rättegångsoch Polissaker. Skomakaremästaren J. H. Lindström, boende Majorna, hade den 2 d:s anmodat stufvarearbetare Sven Johan Nordin att vara sig behjelplig med flytt ning af Lindströms husgerådssaker, derpå Nordin oci ingått. Sedan flyttningen blifvit verkställd, hade Lind ström upptagit sin portmonnaie och af der inneliggandf penningar betalt Nordin för hans besvär samt dess utom, på Nordins begäran, bestått honom bränvin som Lindström efterskickat, hvarefter Nordin, efte! erhållen traktering, aflägsnat sig; men en stund der etter hade Lindström saknat sin portmonnaie, då har genast fattat misstanka om att Nordin tillgripit den samma, hvarföre Lindström begifvit sig till en i när heten befintlig krog, den han visste att Nordin bru kade besöka. Inkommen dit fick han dock veta at Nordin, efter det denne skiljts från Lindström, ännu icke der innevarit, men som Lindström var säker på att Nordin icke skulle uteblifva, helst nu sedan han blifvit försedd med kassa, ställde Lindström sig på lur i ett till skänkrummet angränsande rum, för att der afvakta Nordins ankomst. Länge lät Nordin icke heller vänta på sig, ty efter en stund inträdde denne, utan att ana försåtet helt bekymmerslöst i skänkrummet, der han åt sig reqvirerade förtäring, men som han var af gammalt känd för en dålig betalare erhöll han till svar att sådan icke kunde bekommas med mindre, än att han först betalte härför, derpå Nordin, under yttrande: pengar fattas inte ur fickan upptagit en portmonnaie, med hviken han dock icke hunnit att göra sig riktigt hemmastadd, ty efter flere fruktlösa försök att öppna låset, som Nordin påstod vara konstigt, hade han slutligen ombedt den å stället varande skänkjungfrun att härmed vara sig behjelplig. Denna, som var med Lindström om komplotten emot Nordin, och genast igenkännt portmonnaien vara Lindström tillhörig, lät icke säga sig detta två gånger, utan tog portmonnaien och sprang in med densamma i rummet till Lindström, som, då Nordin fräckt påstod att portmonnaien vore honom tillhörig, anmälde förhållandet i polisen, hvarefter så väl Nordin, som portmonnaien togs i förvar. Härom förev.r sistlidne Thorsdag förhör inför poliskammaren, dervid målsegaren Lindström tillstädeskom och uppgaf, att han uti portemonnaien haft förvarade omkring 12 rdr, bestående, utom silfver och koppar, at sedlar en å 5 rdr, en å 3 rdr och en å 1 rdr, hvilka trenne sedlar jemväl lågo i portemonnaien då Nordin anhölls; hvarjemte Lindström sade sig ej kunna minnas huruvida han, efter liqvidens uppgörande med Nordin, stoppat portemonnaien tillbaka i fickan eller lagt den ifrån sig på något annat ställe i rummet. Nordin, som härefter togs i förhör, uppgaf, angående sina lefnadsomständigheter, att han vore 47 år gammal och född i Gefle af kronolotsen Johan Nordin och dennes hustru Anna Margaretha, hvilka begge voro aflidne. Han hade varit hemma hos föräldrarne tills han fyllt 19 år, då han tagit hyra på fartyg och sedermera alltjemt varit till sjös fills År 1841, då han flyttade hit till staden, der han ej haft stadig sysselsättning, utan uppehållit sig med tillfälligt arbete. Ehuru gripen nästan på bar gerning och oaktadt lere till upplysning i målet inkallade personer intysade att den af Nordin innehafda portemonnaie vore Lindström tillhörig, förnekade dock Nordin tillgreppet och påstod helt oförskämdt att han sjelf vore HONOR. NE VER I MIT RARE RAT Rn ARR