väl maskerad och bar en slags vid rock med en kapuchong, som helt och hållet omhöljde hans figur. i Likasom med domino i våra dagar kunde man under denna rock, då kallad chauve-souris, bära en annan drägt. Dessa tvenne personer voro de enda, som befunno sig i salongen. Mannen i chauve-souris var densamme, som nyss knuffat så hårdt till grefve de Bernac, då denne skyndade efter baronessan. — Således, sade guden Mercurius, således är vår far och den qvinna, som Reynold anförtrodde åt dig, nu i säkerhet? — Ja. — Har du sett till vårt folk, Humbert ? — Alla äro i ordning! De vänta oss. — Jag skulle vilja vara på väg, Humbert. — Och jag skulle vilja vara framme Mercurius. — Ja! Vistandet här i Paris blir oangenämt. — AÅpropos, huru är det med huset vid gatan Vieilles-Etuves? — Det förvandlas vid detta lag i aska. — Men patrullen skall skynda dit och släcka elden. — Det tror jag icke! jag har tagit mina försigtighetsmått och mina kemiska preparater,