Göteborgsposten – 6 oktober 1860, sida 1

wuru han lade grunden till den samhällsoyggnad, som står ännu i dag, efter att hafva srotsat så många stormar. Talaren uppdrog on mästerlig skildring af Dalarnes natur och folk, samt målade i klara och lefvande drag dess forntida historia, och huru afgörande detta folk ingripit i vårt lands öden, samt karakteriserade dalkarlen på Gustafs tid såsom en man, den der visste, och var van att haga ut sin rätt — och litet till! Efter det utmärkta talets slut uppsteg prins Oscar från sin plats och gick uppför de trenne trappstegen till monumentet, från hvars tröskel han med stark och klar stämma uttalade invigningsorden, hvilka voro korta, kraftfulla och värdiga samt väl sagda. Han slutade med att uttala den förhoppning, att denna minnesvård, som upprests af Sveriges folk för dess störste konung och befriare, skulle för kommande tider vittna om friborna svenske mäns kärlek till fosterland och frihet samt deras sktning för forntida minnen, och mana kommande slägter att alltid bevara dessa känslor friska och oforvanskliga i djupet af sina bjertan. Derefter emottog H. K. H. nyckeln af ordföranden i bestyrelsen, revisionssekretersren Netzel, och öppnade dörrarne under det att styckeskott aflossades och medan musiken uppspelade folksången. D. K. H., jemte riksståndens deputerade och de förnämste af de tillstädesvarande, inträdde derpå uti monumentet, hvars inre, med de deruti befintliga taflorna, gjorde på alla ett godt och högtidligt intryck, och sedan de höga personerna, jemte de öfriga, besett taflorna och monumentets inre, nedstego de uti källaren, der en af artisterna för tillfället anbragt transparang visade det gamla Wasavapnet, bjert framträdande utur det omgifvande mörkret. Sedan derpå deras K. Högheter i ett inuti monumentet framlagdt album inskrifvit sina namn, trädde de åter ut på platsen, vänligt blandande sig bland och samtalande med menniskomassan, och öfriga tillstädesvarande gingo nu in uti minnesvården, hvarefter processionen åter satte sig i gång i samma ordning som förut och nu aftågade till kyrkan för att med bön och sång afsluta den högtidliga akten. Det stora och utmärkt vackra templet var ända till trängsel uppfyldt af menniskor, och sedan processionen inträdt, och deras K. Högheter intagit sina platser å för dem i koret framställda stolar, sjöngs en psalmvers, hvarefter hr prosten Kjellström ifrån predikstolen i en kort bön hänvisade på försynen som det stora befrielseverkets beskyddare, och påminde att man, liksom den store man, hvars minne man i dag firat, borde gifva Gudi äran för det väldiga verkets fullbordan. Med afsjungande af psalmbokens sista vers: Herre, signe du och råde afslutades den kyrkliga högtigligheten, och med den det egentligt offentliga af denna högtidliga fest, hvars minne länge skall lefva i de närvarandes hjertan, som en dag af ostörd högtidlig