Göteborgsposten – 5 oktober 1860, sida 1

LL fallet på karavanen. Under det mest beundransvärda militäriska handgemäng man kunde vilja se och medan goums från Öran och Medeah bjödo de andra araberna spetsen, vände kamelerna, hjordarne och attatichs tillbaka till sin by. Handgemänget fortfor ännu några minuter, men upphörde genast vid en gifven signal från artilleriet. Anblicken af denDa manöver var underbar och storartad. Detta herrliga militära panorama låg i mer än en timmas tid upprulladt inför åskådarnes Öögon. Europeerna beundrade högligen attatichs, hvilka voro fullsatta med mohriska qvinnor, som utstötte högljudda skri af förskräckelse, samt de arabiska hästarnes styrka och eldighet. Hvar och en, som deltog i manövern, hade fått sig 20 patroner, hvadan man kan beräkna, att 200,000 skott aflossades under aktionen. Nu släpptes strutsar och gazeller lösa på slätten. De förra förföljdes at de bästa ryttare; de. senare jagades af afrikanska vindthundar. Gazellernas lätthet och snabbhet beundrades mycket. När denna jagt var tillända, kom ordningen till Touaregs, som voro beväpnade med långa, raka svärd, lansar, kastspjut, klubbor och sköldar. Dessa araber bebo den ödemark, som sträcker sig från Fezzan till Soudan. De utgöra en fasa för de fredliga och fasta stammar, som bo på stränderna af Djoliba. De lefva af plundring och brandskatta alla karavaner som de träffa i ödemarken. De äro högresta och väl bygda, modiga och uthålliga. De rida på maharis — höga kameler af utomordentlig snabbhet och 1 allmänhet hvita. Efter det Goada-hästarne blifvit öfverlemnade till kejsaren af de förnämsta infödingscheferna öfver Algeriets trenne provinser, uppgåfvo Kabylerna, 2,000 till antalet, alla beväpnade med långa gevär, vilda och förfärliga skri, rusade med förvånande hast uppför den med törnebuskar beväxta höjden, på hvars spets det kejserliga tältet var uppslaget, och befunno sig hastigt inför kejsaren. De kommo för att erbjuda honom vapen. Amins-el-Ouniena öfverlemnade honom en musköt. Yattaren af Beni-Raten bjöd honom ett patronkök. Åsynen af alla dessa i skynken höljda män med deras skarpt markerade ansigten, hvari lästes blandadt vildhet och lst, och deras genomträngande skri, var tillräcklig för att injaga förskräckelse hos äfven den modigaste. Flere af dem kastade sig framstupa på marken för kejsaren, som stod ett ögonblick alldeles ensam ibland dem. De kunde aldrig nog beundra kejsarinnans skönhet och behag. När de begifvit sig tillbaka ned på slätten, begåfvo deras majestäter sig till en annan kulle, der de sågo en mängd araber komma gående, bärande hvar sin diffa (stekt får) och stora kärl, fulla med couscoussow. Hvarje får var genomstunget med ett långt stekspett och insvept i en sidenduk. Anblicken häraf var ganska sällsam. När denna presentation var förbi, bars diffan bort till de tre provinsernas läger. Vi räknade till femhundra får.