Göteborgsposten – 3 oktober 1860, sida 1

a -—-—— EE de tillstånd; statsinkomsterna uppgingo vid slutet af denna period till 150 millioner gulden, under det utgifterna endast utgjorde 132, mill. årligen, och dessa 8 år gåtvo tillsammans ett ötfverskott af nära 50 millioner, hvilket var så mycket märkligare som statens jernbanor redan börjat vid denna tid och utgjort en icke så liten börda för finanserna. Fortsättandet och utvidgandet af dessa storartade arbeten under de nästpåföljande tre åren — 1844-46 — fororsakade, att denna period gaf ett deficit af 16 millioner; förutom utgifterna till jernvägsanläggningarne skulle inkomsterna ha lemnat ett öfverskou af 31!, millioner. Året 1847 gaf ett långt större deficit, utgifterna öfverstego inkomsterna detta år! med 72 millioner gulden. Jernvägsarbetenau voro i ej ringa mån en medverkande orsak härtill, men handelskrisen och den dåliga skörden samt gisningen i Italien och de mi-. litäriska åtgärder, som härför måste vidtagas, buro likaledes skulden för denna brist. Mi litärbudgeten 1847 kostade redan 73 mill. gulden, då den återigen under de föregående 10 åren endast fordrat mellan 50 och 52 mill. årligen: Nu utbröt 1848 års revolution. Statsinkomsterna, som år 1847 uppgått till 154 mill, sjönko 1848 till 112 mill., under det händelserna i Osterrike, Italien och Ungern kostade ofantliga summor. Fastän statens inkomster 1849 åter höjde sig till 143 mill., måste det likväl tillfölje af händelserna i Ungern och Italien äfven detta år visa sig ett stort deficit, hvilket förf. antager endast ha kunnat betäckas genom de 30 mill., som det vid Novarra öfvervunna Sardinien måste betala i krigsskatt, genom det tvångslån af 50 mill., som utpressades af LombardietVenetien, och genom de våldsamma konfiskationer, som egde rum 1 Ungern. Efter 1849 skulle Österrike, huru medtagna dess finanser än voro genom händelserna år 1847, kunnat återvinna en fördelaktig status samt återställa ordning och tasthet i sin statshushållning, om man ej uppoffrat statens medel, landets fred och styrka för ett system, som har fört och måste föra till monarkiens försvagande och finansernas ruin, äfven om 1859 års händelser icke kommit till och det italienska kriget ej påskyndat katastrofen. Huru utgifterna stigit år från år och huru finansernas tillstånd, äfven före italienska krigets utbrott, måste förvärras, derom skall man bäst kunna görå sig en föreställning, genom att jemföra budgeterna 1847 och 1858, hvarvid man dock torde erinra sig tvenne saker, nemligen att här endast är fråga om de ordinarie utgifterna, och att 1847 icke var något vanligt år, utan ett, då statens utgifter af ofvan anförda skäl redan nått en ovanlig höjd. 1847. 1858. Civillistan fi. -5,166,398. 6,689,047 Inrikesministeriet ,, 16,431,151. 26,136,570 Utrikes 1,830,984. — 2,150,581 Handels , 11,355,287. 18,439,743 Finans 12,396,294. 25,043,904 Justitie , 4,916,828. 15,630,024 Ecklesiastik , , —-2,490,734. — 5,684,484 Polis s -2,429,500. -10,033,060 Armeen 62,968,096. 97,084,761