tredje person kommit och ställt sig bredvid dem Men han var troligen för dem alldeles obekant, ty han hade ej på något sätt inlåtit sig med dem. Han var en man af medelmåttig växt och hans ansigte hade ett enfaldigt uttryck af den djupaste förvåning. Han tycktes med sina vildt uppspärrade ögon vara fördjupad i betraktande af de drägter, som passerade förbi honom, och han hade troligen endast närmat sig Richard och Giraud, derföre att de hade den bästa platsen, hvarifrån man väl kunde se allt. Han bar ett smakfullt livrå i hvitt och rödt, kantadt med silfver, tillhörande den unga såsom gatusångerska eller dansös klädda damen, hvilken Bassompierre så artigt bjudit handen och hvars åsyn utöfvat ett så lifligt och sällsamt intryck på Giraud. Richard hade ej tyckts fästa den ringaste uppmärksamhet vid betjentens närvaro, men Giraud hade ej lemnat honom en sekund ur ögonsigte, alltsedan han kom och ställde sig bakom honom. Han vände sig till hälften om och stötte häftigt till betjenten. — OO, jag ber er om förlåtelse, kamrat! sade han med den vänligaste mine. Jag...