Göteborgsposten – 29 september 1860, sida 1

är omöjligt! svarade Reynold med en bestämdhet, som förrådde ett oryggligt beslut. — Din son skall icke lyda dig, mäster Eudes, sade Van Helmont, och du får i dag uppskära hvad du en gång utsått. Du har hos din son endast utvecklat lusten för vetenskaperna och de dåliga passionerna. Du har ingifvit honom ett sådant förakt för menniskorna, att han icke vördar någon. Han fruktar och lyder dig såsom lärd, men han hvarken älskar eller vördar dig såsom far. Reynold skall förr lyda den passion som beherrskar honom än dig. Är det icke sannt, Reynold ? — Det är sannt, Van Helmont, svarade den unge mannen. Jag älskar denna unga flicka, derföre skall hon lefva och tillhöra mig. — Denna flicka tillhöra dig? utropade Van Helmont häftigt. — Javisst, eftersom jag älskar henne! svarade Reynold kallt. — Denna engel i renhet, denna för dina brottsliga böjelser oskattbara perla, hon skulle tillhöra dig, Reynold ? — Ja, just mig! Denna qvinna skall tillhöra mig. Du är nu den starkaste, du heherrskar oss, ty du håller mig under din fot; men detta välde är endast tillfälligt, Van Helmont! En dag skall komma, då jag i min ordning skall triumfera!