Göteborgsposten – 28 september 1860, sida 1

ligtvis alltid utgöra ett af de kinkigaste ka pitlen, så äro de redan till största delen expedierade, då alla nio hufvudtitlarne förevaril 1 andra instansen och de sju första låvt sina tvistepunkter algjurda al förstärkt statsulskott Detta senare skedde, hvad flertalet angår, i enlighet med de privilegierade ståndens liberala åsigter, men i icke så få fall gick dock, till fromma för statskassan, den motsatta meningen af med segern. Så erhöll visserligen hertigen al Dalarne det anslag af 36,000 rdr, som dessa stånd ansett erforderligt för upp; rätthällandet at hans furstliga värdighet, men tillökningen af 17,000 rdr i händelse a H. K. I:s inträde i det heliga äkta ståndet fann utskottet, inseende otillbörligheten al omsorgen for morgondagen, vara tids nog att bevilja, då till allmänhetens kunskap kommit alt den unge fursten gjort sitt val af följeslagerska på ,lifvets tornestråt. Och så vägrades ätven de 6,000 rdr H. M. konungen begärt för utfodringen at hertigens af Östergötland stall — och, uppriktigt sagdt, huru lojalt man än är simnad och huru mycket man än intressar sig för prins Oskar och hvad honom tillhörer, så kan man dock icke taga sig denna sakens utgång så synnerligen till hjertat. Ty det är alls ingen anledning att antaga det bömälte furstes hästar derftore komma att svälta — tvärtom kan man hoppas att de hertigliga krubborna komma att, detta beslut oaktadt, bli allt framgent så väl fyllda som hans kunglige broder någonsin kunde önska. Liknande exempel, vittnande om att sparsamhetstendenserna varit representerade inom det förstärkta statsutskottet, skulle, som nämndt är, kunna citeras till icke obetydligt antal, ehuru det visserligen måste medgifvas att klagomålen öfver att de, i följd af lotteriet med den förseglade sedeln och andra omständigheter, måst draga det kortaste strået i de flesta frågorna, icke sakna befogenhet. Ett af de vigtigaste reformförslag, som vid denna riksdag gått i qvaf, är utan tvifvel det om upphörandet af den presterliga tjensteårsberäkningen för lärare vid universiteten och elementarläroverken. På ganska svaga grunder fällde sammansatta lagoch ekonomiutskottet öfver detsamma en dödsdom, som icke mindre än trenne stånd befunnos redobogna avt utföra. Det tycks dock, som borde hvar och en, som hyser den åsigten, att kyrkoherden är till för församlingens skull och icke församlingen för kyrkoherdens, kunna inse orimligheten af en befordringslag, som gör de största och folkrikaste pastoraterna till asyler för personer, hvilka tillbragt sina bästa lefnadsår i en fullkomligt olikartad verkningskrets — alldeles som postkontoren äro det för uttjenta militärer. I detta senare fall minskas dock det bizarra derigenom, all göromålen äro af en temligen mekamwisk natur, men hvad beträffar pensioneringen af gamla akademiadjunkter, docenter och pedagoger med prestlägenheter, så innefattar den ett förbiseende af hela samhällens högsta och heligaste intressen, som väl icke någon folkrepresenta