Göteborgsposten – 27 september 1860, sida 1

vara rof för det våldsammaste anfall af raseri, vrede och hat. teynold stod orörlig och stum och tycktes tvcka om hvilket beslut han skulle fatta. Någonting ytterst förskräckligt försiggick synbarligen inom den äldste af de båda männen, hvars nästan hvisslande andehemtning tycktes med svårighet kunna bana sig väg genom hans torra strupe. Van Helmont var ännu lugnare och kallare än förut. Ett föraktfullt leende sväfvade öfver hans läppar och han tycktes från sin majestätiska höjd med en triumferande blick se ned på sina båda interlokutörer. Denna tystnad var stormens förebud, och ljungeldarne flammade redan i allas ögon. Van Helmont, som var fullkomligt herre öfver sig sjelf, tog först till ordet. — La Chesnaye! sade han med stark stämma. Det är således ditt verkliga namn mäster Eudes! Detta på samma gång så fruktade och så populära namn! Detta namn, som sysselsätter konungens tankar i Louvren och utgör det stående temat för den fattiges sägner i hans koja. Jag är således ändtligen herre öfver en del af dina hemligheter! Efter några ögonblicks förlopp hade den gamles ansigte alldeles förändrat useende.