Kapten La Chesnaye.) Historisk roman af Ernest Capendu. (Öfversättning från franskan). Men denna gång blef ej den gamle åtlydd och hela nervsystemet tycktes alltmera skakas. — Hvad tager vid henne? Hvad har ni gjort med henne? utropade Reynold och sökte stilla den sofvandes skakningar. — Hjelp! hjelp! utropade den unga flickan oeh sprang upp; de döda mig båda två! ... Af medlidande, befria mig från deras inflytande ora Den ene vill, den andre vill icke. . . jag kan ej ... jag dör! Och hon föll härvid liflös ned på stolen. Ett rop af raseri från mäster Eudes kom Reynold att hastigt vända hufvudet. Några steg bakom de båda männen stod Van Helmont i hela sitt resliga majestät, med rynkad panna, utsträckta armar och en blick, hvari lästes en sällsam, underkufvande makt. — Hon skall tala, jag vill det! sade han: med sin djupa stämma. Jag skall känna edra! hemligheter, liksom j nu kännen min. ) Forts. från N:o 151—153, 157—159, 161—226.